Ullevidsdal: Botswana 2014 del 5

Äntligen kommer den femte och avslutande delen om min månad i Botswana.

Min man passar alltid på att gå och klippa sig hos en speciell frisör, när han är i Bots, jag hängde med nyfiken som jag är. Det ser ut som här med skillnaden att de sopar golvet med en borste gjord av strutsfjädrar, vilket är mycket effektivt.

En av de sista dagarna fick jag äntligen till ett besök i Otse på Camphill Rankoromane.

Det grundades 1974 av paret Groth.

Camphill är en bygemenskap med waldorfpedagogik där barn och ungdomar/vuxna med särskilda behov, får bo, utbilda sig och få praktik inför vuxenlivet.

(Camphill finns över hela världen och liknande verksamheter finns här i Sverige.

Jag har arbetat i en verksamhet som ligger strax utanför Norrköping, Ensjöholms by.)

På vägen dit såg vi som vanligt många kor och getter efter vägarna.

Observera att det är 120 km/tim som gäller här.

Som tur är, är det också vanligt att bilisterna slår på varningsblinkersen om djuren är på väg över vägen och att man bromsar in. Som tur är är det relativt lång sikt här på motorvägarna om man jämför med i Sverige. Men att köra här på kvällarna när det är kolsvart kl 19, är inget nöje direkt.

Infarten till Rankoromane

Odling är en av sysslorna i de högre klasserna och för de som praktiserar.

Samlingssal

I dessa famnar bor de yngre barnen under terminerna. Här bor 60 barn i åldrarna 6 till 15 år. De bor sex barn och en "mamma" i varje del/ett halvt hus. Där det finns ett rum för barnen, ett för "mamman", badrum och toaletter.

Kök och matsal finns i ett separat hus.

Så här bor pojkarna.

Och här bor flickorna.

I detta hus som byggdes för något år sedan bor föreståndaren för hela Camphillverksamheten.

En klassrumsbyggnad/famn som vi kallar det inom waldorfskolorna.

Eftersom vi var där när det precis blivit lov, var inga barn där och till viss del hopplockat vad det gäller bänkar mm.

Famn för de större barnen

Målningar på väggarna, som sig bör :-)

Ett schema för klass 2, känner igen mig :-)

Tre "mammor" och läraren Puni som visade oss runt.

Något som inte är så vanligt i Botswana är simträning, här bedrivs det som en schemalagd aktivitet.

Särskilt viktigt för de med fysiska handikapp, men bra för alla så klart.

Ännu mer odling

Citronodling i samma utsträckning som vi har äppelodling. Den sköts av de 30 ungdomarna som går liknande gymnasiet. De har även social träning, datoranvändning och basämnen som läsa, skriva och räkna.

Inom Camphill Otse drivs en förskola för allmänhetens barn, där ungdomar/vuxna får praktisera.

När vi var där var det som sagt lov, men vi hittade dessa kvinnor som arbetar som pedagoger där...

och denna unga man som just fått anställning där, vilket han var mycket glad för.

Kommer tyvärr inte ihåg hans namn, men hans väg dit är genom praktik och skolgång på Camphill.

Blev lite överraskad över att finna en ljusverkstad som är mycket lik den i byn där jag arbetat.

De har även keramikverkstad och en Teagarden, där vi satte oss en stund och tog en kall dryck.

Där satt även Rika som vi besökt tidigare under vår vistelse, hon med den rakubrända keramiken, om ni kommer ihåg.

Hon var där och fikade med en av hennes anställdas två barn, för att fira att skollovet börjat :-)

På vägen tillbaka till Gaborone såg vi denna familjesammankomst :-)

En av de sista dagarna for jag själv, (blev till slut bekväm med vänsterkörningen ;-)) till SOS Barnby i Tlokweng, dit jag blivit inbjuden av Agnes, som ansvarar för sponsring och kommunikationer, som sociala medier.

Följ länken ovan så kan du se filmer från byn med alla glada barn :-)

Här bor barnen på liknande sätt som i Camphill i Otse, 6 barn med en "mamma".

Här bor pojkar och flickor blandat upp till tonåren.

Ett hus för en familj, kök, allrum, 3 sovrum och badrum/toaletter.

Uterum där många barn håller sig i skuggan och umgås.

Eftersom Botswana liksom Sverige har gratis skola, så finns ingen skola i denna SOS Barnby som på andra håll i världen. Barnen går i de skolor som finns i samhället.

I byn bor de tills de blir vuxna. så en del av ungdomarna åker in till universitet i Gaborone där de studerar.

I huset jag besökte hängde denna madonnabild ...

...som påminner om Rafaels Madonna :-)

När jag var där kom två indiska kvinnor med "julklappar" till barnen.

Vi skojade om att jag som kom från Sverige stod för snön så "Santa" kunde ta sig fram i värmen, med paketen ;-)

Alla blev mycket glada som ni kan höra :-)

Innan jag for hem till Innisfree besökte jag även

Somarelang Tikologo Ecopark

Där ordnar de informationsdagar om återvinning och energisparåtgärder, workshops och säljer återvunna produkter, som omgjorda PET flaskor.

Denna broderade rissäck fick följa med mig hem.

De informerar om allt från återvinning till energispartips genom ex. dessa tavlor.

Sista kvällen tillbringade vi på Yacht club vid Gaborone Dam som då minskat sitt vatteninnehåll till ca 5%. När vi kom var den fylld till 7%.

Denna skylt som varnar om krokodiler mm. sitter vid parkeringen och just krokodiler var väl inget vi oroade oss särskilt för vid våra besök, med tanke på vattennivån.